Vårens framfart 2024 har i norra Finland varit långsammare än långsam. På Kuhmos breddgrad befriades de flesta sjöar från sitt tjocka istäcke först kring den 16–18 maj, i samband med vårens första värmebölja och kraftiga vindar. Eftersom värmen hittills varit ganska begränsad har även naturens uppvaknande till sommaren gått trögt: lövträden är fortfarande ganska sparsamt gröna den 20 maj, vilket får betraktas som sent.
En lång vår har också sina fördelar. När bärens blomning försenas minskar risken för frostnätter under den viktigaste blomningstiden jämfört med en tidig vår. Dessutom har pollinatörerna större sannolikhet att redan ha vaknat och vara aktiva när blomningen sker tillräckligt sent.
Tidig vår och risken för frostnätter
Våren 2018 är ett exempel på en vår som var för tidig med tanke på bärskörden. Maj var då rekordvarm, och i Finland uppmättes hela 14 värmedagar jämfört med det vanliga, 3 stycken.
Till följd av det sommarliga vädret var blåbärsblomman nästan klar för pollinering (fullt utvecklad men fortfarande grön) redan den 15 maj. I år har blåbärsriset i Kainuu ännu inte ens fått ordentliga löv, trots att vi snart är en vecka längre fram i maj. Vare sig det berodde på att pollinatörerna inte var redo eller på att torkan förstörde blomningen, blev bärskörden under alla omständigheter mycket svag det året. Inte heller julihettan gjorde skörden någon tjänst.
Upprepas bärskörden från 2017?
Även om en sen vår inte automatiskt betyder en bra bärskörd, är 2017 ett bra exempel på motsatsen. Då snöade det fortfarande i Kainuu-trakten den 15 maj, och månaden gick till Meteorologiska institutets historieböcker som ovanligt kylig.
Hur som helst blev den sommaren ett riktigt bra bärår. Hjortronskörden var enligt mitt eget minne en av de bästa dittills, och det gula guldet bars hem från myrarna i hinkar fyllda till brädden.
Förväntningarna är alltså höga på en fin bärskörd!

